Visst är blått en användbar färg, den kan vara diskret, neutral, man kan ha den nästan överallt till vad som helst utan att det skulle bli fel. Det är en lugn färg, som vem som helst kan använda sig av utan att egentligen misslyckas.

MEN

Jag har aldrig tyckt att blått egentligen har varit någonting att ha, jag skulle hellre välja andra färger att ha på mina naglar. Men nu när det gäller nagellack så vill man ändå ha alla färger representerade i sin samling, så jag köpte för nästan ett år sedan ett blått nagellack. Det var OPI:s Blue my mind som jag har använt en enda gång. Under årets lopp har jag även införskaffat OPI:s Reflecting pool samt Mavalas Paradise blue som egentligen är fina färger i sig men som jag aldrig har använt. De är fina i affären när man ser dem bredvid alla andra fina färger. Men när man väl ska till att bära dem, på egen hand, på sina naglar är det så tråkigt med blått.

MEN!

Jag har funnit en blå färg värdig samma namn som himlen! OPI:s Ski teal we drop ur deras Swiss-kollektion.


OPI - Ski teal we drop

Den har inte den jobbiga, blåa blå i sig, utan den har en mer rökig, grå ton i sig. I flaskan kan man nästan ana en gröngrå ton. Den är mild och lever upp till blåtts rykte att vara en lugn och skön färg, vilket den verkligen är, nästan lite vemodig men inte sorgsen. Lite som livet, i all glädje så finns ju ändå vemodet där oavsett, och det är väl det som gör det hela lite mer intressant än bara en påträngande marinblå som man har sett tusentals gånger förut och som inte säger en någonting.





Trevlig helg!